KRÖNIKOR OCH ANNAT LÄSVÄRT

Aktuell Säkerhet, nr 3, september 2026:

Ann Sofie Ljungfelt: När beredskap kräver att välja bort

KRÖNIKA

Ann Sofie Ljungfelt: När beredskap kräver att välja bort

NÄR HÖSTEN KOMMER är det inte bara trädgårdsmöblerna som ska plockas in. Företagens beredskapsarbete behöver också växla upp. Med en ny beredskapsstandard på väg ökar kraven på organisationer och leverantörskedjor – men är budgetar, kompetens och beslutsförmåga rustade för det som väntar?

Hösten börjar tränga sig på, trädgårdsmöbler ska plockas in, klockan ställas tillbaka till vintertid och det är hög tid att ta tag i företagens beredskapsarbete. Den 16 september var sista dagen att kommentera remissen till Sveriges första beredskapsstandard för organisationers förmåga vid krigsfara och krig. Ytterligare ett kravdokument att lägga till de övriga beredskapsdokumenten, ytterligare krav på omställning att ta hänsyn till. Är vi mentalt rustade och framför allt är nästa års budget rustad för att hantera alla de kommande kraven? Har vi kunskaper och personal för att hantera och agera, och är ledningen i företagen beredda att satsa och/eller ställa om delar av verksamheten?

Jag hörde en föreläsare säga att vi behöver tänka om och nytt, vi behöver lära oss att prioritera det som är viktigt då våra resurser inte kommer att räcka till allt vi är vana vid. Han använde sig av ett citat från Ukraina för att förtydliga vilken typ av prioritering vi kan ställas inför: ”Jag är hellre varm i mörkret än fryser i belysning”.

Plötsligt blir det mer verkligt, mer konkret. Vi kommer behöva välja och välja bort, alla val kommer inte att vara lika självklara. Några enstaka individer ska göra dessa val för det stora flertalet. Jag kan bara hoppas att det görs kloka val, att det inte enbart är ekonomi som styr utan även det humanitära och bra val för det stora flertalet.

DEN NYA STANDARDEN ÄR delvis frivillig men den kommer att påverka väldigt många av oss. De i första ledet är verksamheter som klassas som samhällsviktiga men det inkluderar då även alla deras leverantörer. Så också den lilla firman som i sig inte är klassad som samhällsviktig kan komma att omfattas.

Här gäller det att organisationerna gör ordentliga inventeringar och riskbedömningar.

Besluten kommer att påverka upphandlingarna i företagen då höjd för beredskap behöver inkluderas och specificeras i samtliga leverantörsled.

DET BLIR EN ARBETSINTENSIV höst med genomgång av förmåga, processer, rutiner och system. Men det är väl egentligen ingen större skillnad mot andra år?

Vi gör löpande riskinventeringar och analyser, vi gör bedömningar av förmåga och insatser, vi testar våra organisationer och beredskapsplaner. Det är väl i sig inte annorlunda, det är bara omfattningen som blir både bredare och djupare, kanske i vissa fall kommer att innefatta helt nya områden. Jobbet det kan vi, nu ska ”bara” finansieringen lösas.

Så nu ser vi fram mot hösten och alla dess utmaningar.

Aktuell Säkerhet, nr 2, maj 2026:

Ann Sofie Ljungfelt: Är vi på väg mot ett preppersamhälle?

KRÖNIKA

Ann Sofie Ljungfelt: Är vi på väg mot ett preppersamhälle?

CIVILFÖRSVAR, TOTALFÖRSVAR, krisberedskap – ord som mer frekvent än på länge förekommer i vardagen. Världen omkring oss blir alltmer orolig för varje dag som går och sannolikheten för ett akut krisläge är inte längre någon utopi.

Myndigheter och kommuner skickar ut information om hur vi måste förbereda både arbetsplatser och våra hem för att kunna klara oss i en till två veckor på egen hand under ett allvarligt krisläge. Otaliga är de filmer som gjort narr av preppers och deras besatthet av hemberedskap, hånen mot dessa domedagspredikanter har aldrig varit nådiga. Men var går då gränsen mellan en sund hemberedskap och en överdriven prepper?

Enlig Svensk Ordbok är en prepper en person som gjort det till sin livsstil att förbereda sig för möjliga katastrofsituationer. Myndigheten för civilt försvars beskrivning av hemberedskap är att det ”innebär att kunna klara sig utan samhällets hjälp i minst en vecka”. Olika formuleringar med samma innebörd, men läser man vidare i texterna så hittar man några avgörande skillnader, så som tidsaspekten och omfattningen.

EN PREPPERS MÅL är att under obegränsad tid kunna klara sig utanför det normala samhället, ställt mot myndigheternas mål att samhällsmedborgarna ska klara sig minst en vecka på egen hand. En prepper går lite längre än samhällets hemberedskap när det kommer till bunkring, överlevnadskunskaper, avancerad sjukvård och evakueringsplaner.

Funderar man ytterligare ett varv och ställer detta mot de scenarier som MCF beskriver behöver vi nog ha inställningen lite mer som en prepper än den något försiktigare hermberedskap som myndigheterna förordar. Men handen på hjärtat, hur många av oss har ens de mest basala grunderna för hemberedskap?

EFTER LITE SÖKNINGfår jag fram att sex av tio svenskar saknar kunskap om vad som behövs för en hemberedskap (om det som står på nätet nu går att lita på). Och även om du har kunskap behöver det inte innebära att du faktiskt har en fullgod hemberedskap.

Nej – något preppersamhälle är vi nog inte på väg mot – troligen inte ens ett samhälle med mellanmjölks preppers. Men det är definitiv dags att sluta göra narr av preppern och i stället inta inställningen att bli en prepper av mellanmjölks kaliber – på en sådan där lite lagom svensk nivå.

Aktuell Säkerhet, nr 1, februari 2026:

Ann Sofie Ljungfelt: Dags att väcka årshjulet för säkerhetsarbetet

KRÖNIKA

Ann-Sofie Ljungfelt: Dags att väcka årshjulet för säkerhetsarbetet

SE ÖVER AVTAL OCH uppsägningstider, att missa ett avtal som håller på att löpa ut kan bli kostsamt. Är ni fastighetsägare behöver ni ha koll på vilka eventuella garantibesiktningar som är aktuella, glöm inte att dessa kan behöva bokas i god tid.

Det systematiska arbetsmiljöarbetet ska stämmas av och lagförändringar inkorporeras i ert befintliga systematiska säkerhetsarbete. Boka in utbildningar och planera övningar. Vilka kunskaper och certifikat är det ni behöver underhålla, uppgradera, förnya och komplettera? Planera in flera minder och någon större övning och gärna i samordning med samarbetspartner och blåljusaktörer.

Det är lätt att tänka ”vi har hela året på oss” men som vanligt löper tiden fortare än tanken och snart står vi där igen i december och konstaterar att året bara försvann.

TÄNK PÅ ATT OAVSETT vilken typ av verksamhet ni bedriver – kommersiell verksamhet, fastigheter, tjänsteföretag, kommunala verksamheter, omsorg, bostadsrättsförening, ideell förening – behöver alla bedriva ett systematiskt säkerhetsarbete. Det enda som skiljer är arten och omfattningen av uppgifterna, men jobbet behöver göras.

Det är samma sak varje år, i november, december blir jag alltid kontaktad för att ”året är snart slut och vi har inte hunnit med”, ”vi har missat”, ”vi visste inte” och så vidare. Varför inte göra tvärt om i år, börja med att planera in och boka redan nu så slipper ni stå där i slutet av året, mitt i julstressen, med myndigheterna flåsande i nacken.

SAMHÄLLET ÖKAR DESSUTOM nu trycket både på företagare och civila att höja beredskapen för kris och krig. Myndigheten för civilt försvar uppdaterade först beredskapsbroschyren för civila och i slutet av året kom en ny riktad till Sveriges alla företagare.

För att stärka motståndskraften i hela samhället behöver nu företagens verksamheter stärka sin motståndskraft. Verksamheten ska kartläggas utifrån en långvarig kris, vad är just ert företag mest beroende av för att även i kris kunna bedriva verksamheten vidare och vilka åtgärder behöver ni vidta för att minimera konsekvenserna? För många företagare är detta ett nytt sätt att tänka och arbeta på. Det är kanske inte en helt ny faktor att ta med i kontinuitetsplanen men definitivt ett nytt utgångsläge.

Så ta tag i årshjulet nu – det är snart jul igen!

Aktuell Säkerhet, nr 4, november 2025:

Ann Sofie Ljungfelt: Bli aldrig gammal! - Aktuell Säkerhet

KRÖNIKA

Ann Sofie Ljungfelt: Bli aldrig gammal!

NÄR EN NÄRA ANHÖRIG DRABBAS AV alzheimer blir tillvaron snabbt en administrativ och känslomässig prövning. För familjer utan framtids eller bankfullmakter kan vardagen förvandlas till en kamp mot regler, rutiner och digitala låsningar. Erfarenheten visar hur viktigt det är att ta de svåra samtalen i tid – innan sjukdomen gör det omöjligt.

Min lilla pappa har drabbats av svår alzheimer och med den nyvunna erfarenheten har många nya insikter kommit. Den första är – varför har vi inte skrivit framtids och bankfullmakter tidigare? Utan en fullmakterna är det svårt att som anhörig ta de beslut som är bäst för den som är drabbad.

Nu måste den hjärna som är hårt åtgången av sjukdomen och totalt irrationell, vara med och bestämma om saker som den inte längre är kapabel att hantera. Att få den sjuka hjärnan att förstå att det är dags att flytta hemifrån för att skona alla andra i familjen är som att bestiga Mount Everest med ögonbindel och utan syrgas. Att få tillgång till de sjukdomsjournaler som behövs har visat sig vara riktigt krångligt.

MIN PAPPA HAR INTE bank-ID eller något annat elektroniskt ID, att han dessutom har blivit blind på gamla dar gör inte saken lättare. Nu är det till att vädja till sjukvården för att få ta del av den information som behövs för att ta bra beslut. Som tur är kommer vi från ett litet samhälle där alla känner alla. Jag vågar inte ens tänka på hur det skulle vara om mina föräldrar bott i en större stad.

Min mamma är nu så utsliten att hon inte längre orkar hantera allt som behövs, hon behöver all hjälp och stöttning hon kan få, men utan fullmakter från pappa är det svårt för oss syskon. Sociala medier, hur får vi tillgång till dessa, var finns lösenord, vem ska få rättigheter till bilder och material som publicerats?

Nu har min pappa, som tur är, inga sociala medier så just dessa frågor slipper vi hantera den här gången.

JAG FRÅGADE HONOM för 30 år sedan vad han ville att vi skulle göra med alla hans prylar när han inte fanns längre. Svaret jag fick var: ”Det skiter väl jag i – för då är jag dö.”

Tyvärr släppte jag frågan där. Mitt i livet är ålderdomen inte det man helst vill lägga sina tankar och sin energi på. Men i dag önskar jag att vi hade gjort det, att vi tagit det där besvärliga samtalet med våra föräldrar, att vi tagit fram de dokument vi behövt och skrivit under fullmakterna för att kunna hantera eftermälet. Det kan låta förmätet att prata om eftermälet för en person som fortfarande lever, men det som i dag ska föreställa min pappa är inte min pappa längre. Sjukdomen har helt tagit över och nu är det bara det praktiska som måste hanteras kvar.

Ge er själva den finaste julklappen – ta de svåra samtalen och förbered för det otänkbar. Jag lovar – ni kommer att tacka er själva i framtiden.